Formaterad utskrift via PDF                                                                                                                                                   

                                                                                                                                                       Tillbaka

Intervju

 

 

Intervju med: Eric Fornander (EF)

 

Intervjuare: Karl-Erik Adolfsson (KEA)

 

Datum: 2008-12-03

 

Eric Fornander, f 1927, arbetade som maskinist i maskinhallen på Ångkraftverket i Västerås under åren 1956-1962.

 

Originalinspelningen av intervjun finns bevarad i Föreningen Ångkraftverkets Vänners arkiv.

Intervjuns längd: 17 min

 

--------------  Start --------------

 

 

KEA

 

 

 

 

 

EF

 

 

 

 

 

KEA

 

 

EF

 

  

 

 

 

KEA

 

EF

 

 

 

 

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

 

 

KEA

  

EF

 

 

 

 

KEA

  

EF

 

 

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

  

 

 

 

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

  

KEA

 

 

EF

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

 

KEA

  

EF

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

  

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

 

EF

 

 

 

KEA

 

EF

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

EF

 

 

 

KEA

 

EF

 

 

KEA

 

 

EF

  

KEA

 

 

EF

 

 

KEA

 

 

 

Jag sitter här med Eric Fornander, gammal maskinist på Ångkraftverket.

Det är den 3 december 2008 och jag som intervjuar heter Karl-Erik Adolfsson. Fornander är nu pensionär, 81 år, och han kommer att berätta lite om sitt liv här.

 

Du kommer från Småland, hur kom du in på detta med el- och ångkraft?

 

Jag var till sjöss ett antal år – åtta år – och så tänkte jag att jag skulle komma iland och jobba dagtid och vara som vanlig människa. Och då började jag på vattenkraftstation i Sydkraft och jobbade där i 3 år. Sen sökte jag till Ångkraftverket i Västerås som maskinist i maskinsalen och då var jag där från 1956 till 1962 och under den tiden var jag tre år i Stenungsunds ångkraftverk.

 

Du berättade att du var till sjöss, men åren före – innan du gick till sjöss – vad gjorde du då.

 

Då jobbade jag som ritbiträde och kopieringsbiträde på Oskarshamns varv och sysslade med systemritning för ångmaskiner och sammanställningsritningar för ångmaskiner. De gjorde egna ångmaskiner på varvet och den sista uppgiften jag hade innan jag gick till sjöss var att jag skulle rita om alla ritningar och sammanställningsritningar på väv med tusch. På den tiden fick man rita för hand med tuschpenna.

 

Och det var under tiden du var på sjön som du utbildade dig till maskinist?

 

De tyckte på ritkontoret att jag skulle skaffa mej en teoretisk utbildning för att fortsätta som ritbiträde eller konstruktör. Och så ville de att jag skulle praktisera ute på varvet. Och det gjorde jag i maskinverkstaden och jobbade som filarhantlangare. Men jag upptäckte att det gav inte så mycket utan då fick jag för mig att söka till maskin till sjöss och var till sjöss i 8 år och läste då till maskinist.

 

Och du gick på olika trader?

 

Ja, jag gick på olika, man kallade det för trampfarter, det var inga reguljära farter. Man gick från hamn till hamn - det var lite olika laster, kol, trä, malm.

 

Apelsiner har du nämnt

 

Ja, apelsinlast. Vi gick på sjöarna i Amerika. Vi besökte städer som Chicago, Detroit, Milwaukee och Cleveland.

 

Se där. Du har också berättat för mig tidigare att du arbetat som maskinist på kraftstationer. Var det vattenkraftstation?

 

Ja, det var det. När jag jobbade på Sydkraft var det en vattenkraftstation och under den tid jag var placerad i Stenungsund fick jag vikariera på Lilla Edets kraftstation i åtta månader.

 

Sen när du var klar med din examen var det tydligen så att de sökte maskinister här i Västerås och då kom du hit till Västerås Ångkraftverk

 

Jag jobbade på Sydkraft – det var vattenkraft – men jag hade ju jobbat med ångmaskiner och de sökte maskinister till maskinsalen och då sökte jag hit.

 

Vilket år var det?

 

Det var 1956

 

Vilken lön fick du när du kom hit? Kommer du ihåg det?

 

Det kommer jag inte ihåg. Men den var inte stor. Vattenfall var inte så duktiga på löner på den tiden.

 

Dina arbetsuppgifter här, var de då framför allt i maskinsalen?

 

Ja, i maskinsalen som maskinist.

 

Var ni många som jobbade där då? Gick ni i 3-skift eller 4-skift?

 

Vi gick i 3-skift på den tiden. Det var 40 timmars skiftgång

 

Hur många var ni i skiftet?

 

Ja, det var en bra fråga. Jag kommer inte ihåg, men jag har för mig att det var fyra eller fem per skift och 3-skift.  

 

Ja, så kan man ju fråga när det blev körning, hur gick det till att starta en sån här ångmaskin. Kommer du ihåg det?

 

Ja, alla order fick vi från el-kontrollrummet och de talade om att de tänkte starta, vilken ångpanna de skulle köra och vilken maskin, som skulle göras klar för start. När vi fått dessa order fick man börja med att starta upp vissa hjälpobjekt och så fick man vänta tills man fick klartecken från pannmaskinisten att de hade ånga fram till snabbstängningsventilen på den turbin som skulle startas.

 

Du sa att ni startade upp vissa objekt. Kommer du ihåg vilka det var och i vilken ordning?

 

Det första man startade var kylvattenpumpen som gav kylvatten till kondensorn. Och när man hade fått upp ånga fram till snabbstängningsventilen då öppnade man den så man fick ånga och kunde köra igång smörjoljepumpen och ångejektorn som skulle suga ur luften så man fick vakuum i kondensorn.

 

När startade kondensatpumparna? Var det först när man fått upp ånga till maskinen?

 

Man måste ju först ha ånga genom maskinen så man fick kondensat och då startade man den. Men exakt i vilken ordning det var det kommer jag inte ihåg, men det var i samband med alla förberedelserna.

 

Och baxning, det gjorde ni inte då?

 

Jo, man handbaxade om maskinen hade stått länge. Man gjorde det för att se att det var rörligt.

 

Men sen när ni hade fullt tryck på maskinen och maskinen började rulla, då lämnade ni ifrån er maskinen till kontrollrummet eller..?

 

När man skulle rulla igång maskinen var man tvungen att kontrollera – det var ju maskiner med dubbelrotation – att bägge rotorerna startade samtidigt annars kom de i ofas med varandra. Och sen rullade man upp dom till varvtalsregulatorerna tog över. Om det var en maskin på 3000 varv eller 1500 varv så tog varvtalsregulatorerna över och sen lämnade man över till kontrollrummet så fick de själva sköta spänningen och lasta på vartefter. Man fick se till att man hade begränsat motorerna så de kunde lasta på från kontrollrummet.

 

Ringde ni upp eller gjorde ni tecken?

 

Vi gjorde tecken. När vi hade varvtal, så tecknade vi.

 

De såg ju naturligtvis på sina mätare också.

 

Ja, men allt var manuellt och det var inga fjärrmanövrar, utan allting sköttes på plats. Och man hade kontakt genom fönstret i kontrollrummet. Man vinkade på dom. Pekade.

 

Du säger man hade kontakt – men det är ju nästan 100 meter till den maskin som står längst bort.

 

Ja, man vinkade och pekade som en semafor.

 

När man sen stoppade en maskin. När körningen var över, var det då motsvarande manövrar?

 

Ja, då lastade kontrollrummet ner effekten mot noll och då den var nere i noll då gav man tecken till oss i maskinsalen och då lös vi ut maskinen genom snabbstängningsventilen och så fick maskinen rulla ut själv. Och sen fick pannmaskinisten stänga av stora ångventilen ut mot anläggningen.

 

Hur lång tid tog det innan maskinen rullat ut? Kommer du ihåg det? En timme eller?

 

Jag kommer inte ihåg det, men det rörde sig om skulle jag tippa fem minuter.

 

Fem minuter, så snabbt!

 

Ja, kanske inte fullt fem minuter, men jag kommer inte ihåg. Men det kan hända – vi kan fråga Bertil Jonsson också – han kommer nog ihåg det.

 

Sen minskade körningarna här och du fick förfrågan om förflyttning till Stenungsund. Hur tyckte du arbetsförhållanden var därnere?

 

Under den tiden var ju Stenungsund under byggnation. Man byggde upp aggregat 1 och aggregat 2 och då var man med på provkörning och var med som kontrollant under byggnationen.

 

De arbetade bara med olja där?

 

Ja, det var en ren oljeeldning där.

 

Du gick på maskinsidan?

 

Jag gick som något som kallades övermaskinist som hade övervakning av både panna och maskin, dvs. turbiner och generatorer.

 

Vad var det som gjorde att du ville lämna Stenungsund sen? För det blev ju så att du kom till Västerås igen.

 

Jag kan inte peka på något så där direkt. Det var ju så att det blev inga körningar där nere. Det låg mera som en beredskap och så skulle man börja bygga Kraftvärmeverket KVV i Västerås och chefen i Stenungsund blev driftchef i Västerås och han ville ha folk dit och tyckte att jag skulle söka dit. Jag gjorde det och fick jobb då de byggde KVV och det var 1962.

 

Den togs i drift 1962?

 

Nej, den första maskinen på KVV togs i drift i mars 1963.

 

Jaså, det var så sent.

 

Ja. Det var byggnation ända fram till 63 och sen var det provkörning på ettans maskin.

 

Det var ju också så, att från 1954 till 1963 så levererade Västerås kraftverk fjärrvärme till Västerås stad. Hur påverkade det ert arbete i maskinsalen.

 

Det påverkade oss inte alls. Den delen kördes av annan personal. Vi körde bara maskinerna i maskinsalen.

 

Men G1-an gick ju.

 

Jo, G1-an gick för fjärrvärme, men den påverkade inte oss för den driften sköttes av personal från fjärrvärmesidan.

 

Direkt från pannorna?

 

Ja, ja.

 

Ni hade en del fritidsaktiviteter på olika ställen. Var det så att ni träffades efter arbetes slut ni arbetskamrater?

 

På den tiden var det sociala livet inte så utbyggt, utan det var korpidrott som fotboll och hockey-bockey. Ja, det var nog det mesta.

 

Du har tidigare berättat för mig att du också varit lagledare för…

 

Ja, det var för hockey-bockeylag och fotbollslag.

 

Men sen vet jag också att ni på fjärrvärmeverket hade gymnastik och spelade pingpong och sånt. Var det inte så?

 

Jodå. Och när man var på Vattenfall fanns det något som hette driftvärn. Då var man driftvärnsman.

 

Hade ni några fester? Firade ni lucia t.ex.?

 

Det var dåligt med det. Med sånt var det inte så mycket då.

 

Finns det några händelser du särskilt minns under de här åren? Hände det t.ex. någon olycka eller hände det något trevligt på jobbet.

 

Olyckor är inget jag kan minnas eller hört talas om. Och när det gäller arbetsuppgifter så var det ett trivsamt och bra arbete. Bra arbetskamrater har man haft , bra sammanhållning har det varit. Både i Vattenfall och KVV.

 

Så du är i stort sett nöjd med ditt arbetsliv?

 

Ja, det tycker jag.

 

Blev det ungefär som du hade tänkt dig?

 

Det kan man väl säga. Och då vill jag nämna den tid jag jobbade i Stenungsund så fick jag vikariera på Lilla Edets vattenkraftstation i åtta månader..

 

Nu är du pensionär och har varit det i många år. Har du några kontakter med Västerås kraftverk nu?

 

Vi så kallade seniorer – pensionärer – träffas ett par gånger per år. Mälarenergi bjuder varje år på en jullunch och en informationsträff. En eller två gånger per år.

 

När det gäller Västerås kraftverk, vad har du för kontakter där?

 

De flesta är ju borta. De jag har kontakt med är ju dig Karl-Erik och så träffar jag Bertil Jonsson. Sen är det inga kvar som jag jobbat med på Ångkraftverket. Man har ju en aktningsvärd ålder också.

 

Men jag vet att du är här på onsdagarna också.

 

Jag är ju med i Ångkraftverkets Vänner och vi träffas också och det är en bra gemenskap. Men vi är inte så många heller.

 

Du och Bertil Jonsson var ju specialister på elbelysningen här och såg till att vi fick ljus i våra lokaler.

 

Jo, vi har gått här och kollat att det fanns belysning i anläggningen ända tills de började riva.

 

Jag vet inte vad jag ska fråga dig om mera, så jag får tacka för den här pratstunden och får önska dig god jul.

 

Tack själv! Du får tänka på att det är många år sedan jag jobbade här så det är svårt att komma ihåg alla detaljer.

 

Jo, men du kommer ihåg väldigt många!

 

--------------  Slut --------------

 

 

                                                                                                                                            Tillbaka