Formaterad utskrift via PDF

 Tillbaka

Föredrag

Att vara chef för Västerås kraftverk

 

Redigering: Lars-Eric Johansson

 

Föredrag av kraftverksdirektör Harald Hansson vid

företagsnämndens informationsmöte på Västerås teater.

Datum: 26-28 januari 1954

 

”Kraftverksdirektör Harald Hansson i Västerås avgick med pension den 1 mars 1967.

Han föddes 1902 och avlade civilingenjörsexamen vid Tekniska Högskolan i Berlin 1926. Efter en kortare anställning i USA började han vid Motala Ströms Kraft AB 1932.

1938 anställdes Hansson vid Vattenfall, blev driftchef där 1945 och kraftverksdirektör för Västerås kraftstation 1948.

Under sin tid som chef för ångkraftverket har Hansson - förutom sitt stora intresse för värmekraftsfrågor - ägnat mycken tid åt ut bildningsfrågar: suttit som ordf. i kommittén för driftutbildning och även anlitats i större sammanhang på detta område av länsmyndigheterna”.

Ur Vi i Vattenfall, 1967

Manuskriptet till föredraget finns i Ångkraftverkets vänners arkiv.

 

 

--------------  Start --------------

 

Föredrag i företagsnämndens informationsmöte på Västerås teater den 26-28 januari 1954

Att vara chef för Västerås Kraftverk

När företagsnämnden på ett sammanträde för någon tid sedan diskuterade nyttan av information bland personalen, så yttrade en ledamot, att det vore önskvärt, att personalen i större utsträckning kände till vad verkets ledning egentligen gör, dess åligganden och befogenheter o.s.v.

Det är skälet till att jag nu skall tala litet om mitt eget arbete.

Jag vill då till en början ge en kort översikt över vattenfallsverket.

 

Statens Vattenfallsverks organisation

Statens Vattenfallsverk är ett affärsdrivande verk.

Det bygger och driver kraftstationer och distributionsanläggningar samt försäljer kraften.

Det skall vidare bygga och svara för driften på alla nya ledningar med över 200.000 V spänning,

Vattenfallsverket består av en central styrelse i Stockholm och sju lokalförvaltningar samt vissa byggnadsavdelningar.

Styrelsen består av en generaldirektör och fyra ledamöter, som utses av Kungl. Majt., samt av åtta byråer, som handhar var sin del av förvaltningen

Styrelsen sammanträder en gång i månaden och beslutar då om viktigare åtgärder.

Vattenbyggnadstekniska byrån planerar och bygger vattenbyggnadstekniska delar av kraftanläggningarna.

Elbyrån svarar för planerandet och byggandet av vattenkraftstationernas elektriska del och av transformatorstationerna samt för konstruktionen av kraftledningarna.
Dessa bygges av stamlinjebyggnadsavdelningen eller lokalförvaltningarna.
Till Elbyrån hör även ångtekniska kontoret, som planerar och konstruerar ångkraftverken.

Driftbyrån har hand om driftledningen av verkets kraftstationer och stamlinjer.
Vidare skall den följa belastningsutvecklingen och med ledning av denna göra upp förslag till nybyggnader och utvidgningar.

 

Förrådsbyrån har hand. om verkets förrådsväsen, inköp av viss materiel samt materielkontroll.

Juridiska byrån har hand om alla juridiska ärenden, till vilka även räknas inköp av vattenfall.

Kanslibyrån sköter personalärenden och revision av verkets räkenskaper.

Kommersiella byrån handlägger ärenden rörande verkets ekonomi

Rationaliseringsavdelningen har som namnet säger hand om frågor rörande arbetsmetodernas rationalisering.

Byråerna har dessutom en hel del andra uppgifter, som det skulle taga för lång tid att uppräkna här

Lokalförvaltningarna

I spetsen för vardera av de sju lokala kraftverksförvaltningarna står en förvaltningschef.

Lokalförvaltning sorterar direkt under generaldirektören och överdirektören, ehuru ärenden, som måste behandlas i styrelsen, oftast handlägges på någon av byråerna.

Enligt arbetsordningen skall lokalförvaltning ombesörja:

  1. förvaltning och skötsel av fastigheter och anläggningar, drift av kraftstationer och distributionsanläggningar, underhåll av kraft- och distributionsanläggningar, förråd, verkstäder, bostäder m.m.,
  2. utvidgning och ombyggnad av anläggningarna i den mån dylika arbeten ej enligt särskilt uppdrag handhaves av styrelsebyrå eller annan byggnadsavdelning.
  3. utförandet av verkstadsarbeten, endast vid Västerås och Trollhätte Kraftverk
  4. kraftförsäljning
    Detta gäller icke vårt verk, som emellertid i stället får värmeförsäljning.
  5. personalärenden.

 

Västerås Kraftverk

Västerås Kraftverk skiljer sig från övriga verk däri, att det icke har några vattenkraftstationer.

I stället har det verkets enda ångkraftstation.

Det saknar egen kraftdistribution men har i stället en omfattande verkstadsrörelse, som andra verk saknar.

Vidare har det hand om huvudförrådets byggnader.

Vad personalstyrkan beträffar är det med sina 690 man det andra i ordningen.

Ångkraftstationen tjänar dels som toppkraftverk vid effektbrist i vatten-

 

kraftverken, dels som bottenkraftverk under torrår. Det ligger därför i sakens natur, att körningen blir mycket ojämn

Vissa år köres stationen inte alls eller bara någon timme per dag under vintern, andra år går den fullbelastad dygnet runt under långa perioder. Det är klart, att ett sådant körsätt skapar många problem.

Under dygnskörning fordras det stor personal, som är svår att sysselsätta under perioder, då driften ligger nere.

Verkstaden sysselsätter f.n. 280 man och tillverkningsvärdet i fjol uppgick till ca 13,5 milj. Kronor.  Den är således en medelstor industri.

Den drives i princip som ett självständigt företag med särskild bokföring. Skälet härtill är att styrelsen anser, att verkstaden har berättigande endast om den kan producera lika billigt eller billigare än privata verkstäder. Den arbetar i konkurrens med andra industrier och får lämna anbud i vanlig ordning. Är den för dyr blir det ingen beställning.

Under de gångna åren har det inte varit svårt att få arbete, eftersom industrin var fullt sysselsatt.

Nu har vi emellertid börjat känna på en hårdare konkurrens, och vissa tillverkningar, för vilka vi förut legat bra till, har gått ifrån oss.

Vi har emellertid en god utrustning och duktigt folk, och om vi alla hjälpas åt att driva verkstaden så rationellt som utrustningen tillåter skall vi nog kunna hävda oss.

Vi måste givetvis vara beredda på vissa omställningar

Vi får kanske stoppa tillverkningar, för vilka vi inte ligger så bra till och taga upp andra, som passar bättre.

Verkets organisationsschema

Förvaltningschefens åligganden

Vilka åligganden har jag nu och vilka befogenheter har jag för att kunna full göra mina åligganden?

I gällande arbetsordning skall förvaltningschefen

  • utöva den lokala ledningen av det honom underställda kraftverkets förvaltning, ävensom att föranstalta om samt genom inspektioner och annorledes övervaka, att den allmänna ordningen inom kraftverket upprätthålles, att de dithörande anläggningarna och göromålen skötes ändamålsenligt och ekonomiskt, att kraftverket berörande författningar och bestämmelser efterleves samt att Styrelsens beslut blivit genomförda i vad de angår kraftverket;
  • även i övrigt med uppmärksamhet aktgiva på hushållningen inom sitt förvaltningsområde samt, vad angår utgifterna för detta, ägna synnerlig uppmärksamhet åt att klok sparsamhet iakttages;
  • hos Styrelsen föreslå eller, i mån av befogenhet, själv vidtaga åtgärder, som främjar effektiviteten hos kraftverkets anläggningar och verksamhet;

Mina åligganden är av dels teknisk dels ekonomisk art.
Vidare måste jag handlägga personalärenden,

 

Tekniska åligganden

Till de tekniska åliggandena hör att hålla mig underrättad om kraftstationens tillstånd och vidtaga åtgärder för att hålla den i driftsäkert skick. Jag skall besluta om eller, när det gäller större saker utverka styrelsens tillstånd att göra erforderliga moderniseringar och utvidgningar, att förnya utslitna delar o.s.v. samt verkställa besluten.

I en ångkraftstation utsättes materialet för hårda påkänningar. Reparations- och underhållsarbetet är därför mycket omfattande,

Till de tekniska åliggandena hör även att övervaka att stationen köres med bästa möjliga verkningsgrad.

En procent försämring av verkningsgraden betyder en kostnadsökning med ca 100 kr i timmen vid full drift

För verkstaden är de tekniska åliggandena likartade.

 

Ekonomiska åligganden

Vad den ekonomiska sidan beträffar skall jag se till att verksamheten bedrives rationellt.

Material och arbetskraft skall utnyttjas på bästa sätt och materialinköp och utlämnandet av entreprenader göras så fördelaktigt som möjligt,

En gång om året skall en stat över de beräknade anläggningskostnaderna och driftkostnaderna för det kommande året göras upp. Vidare skall jag tillvarataga verkets intressen gentemot myndigheter och andra.

 

Personalärenden

Slutligen har vi personalsidan. Jag skall behandla frågor rörande anställning och entledigande av personal, deltaga i kollektivavtalsförhandlingar föreslå befordringar, tilldela personalen arbetsuppgifter o.s.v.

Det är klart att jag inte har möjlighet att följa verksamheten i alla detaljer.

Jag måste därför dela ut en del av ansvaret på avdelningsföreståndarna, som har skyldighet att göra rätt mycket på egen hand. Själv får jag nöja mig med att följa verksamheten i stort, fatta beslut i principfrågor eller sådana frågor, som medför större ekonomiska åtaganden.

Avdelningsföreståndaren i sin tur delar ut vissa åligganden till sina underlydande.

 

Förvaltningschefens befogenheter

För att kunna klara uppgifterna har förvaltningscheferna vissa befogenheter som är fastställda i arbetsordningen.

Den säger bl.a. att förvaltningschefen:

  1. anställer och entledigar arbetare,
  2. inrättar och tillsätter vissa tjänster.
    Befordring av tjänstemän föreslås av lokalförvaltningen och avgöres av styrelsen.
  3. beviljar tjänstledighet i viss utsträckning samt semester
  4. beslutar om nybyggnads-, ändrings- och förnyelseåtgärder för i varje särskilt fall intill 10,000 kronor beträffande husbyggnad och 25.000 kronor beträffande annan anläggning,
  5. köper material och beslutar om entreprenader för 25.000 kronor och inventarier för 5.000 kronor i varje fall.

Vidare har jag en del andra befogenheter av mindre vikt.

När åtgärder av större räckvidd måste vidtagas, skall styrelsens godkännande inhämtas.

Nu är det sällan styrelsen avslår förvaltningschefernas förslag. Den förutsätter, att inlämnade förslag är väl genomtänkta och motiverade. Det förtroende förvaltningscheferna har, gör att dessa å andra sidan inte kommer med förslag, som de inte själva är övertygade om är riktiga, Innan jag själv avlämnar ett förslag till styrelsen, brukar jag tänka över hur jag skulle ha gjort, om det hade varit mitt eget företag

Det kan jag för övrigt rekommendera till alla och envar.

Lite annorlunda ligger det till, när det gäller personalärenden Åtgärder på ett ställe kan lätt föra med sig krav på andra håll och därför måste kanslibyrån samordna personalärendena på de olika förvaltningarna

Vårt verk är ett statligt företag med ett sådant företags för- och nackdelar. Statsverken har en tendens att centralisera beslutanderätten till centrala myndigheter och att genom detaljerade instruktioner reglera de utförande organens handlande.

Vattenfallsverket är emellertid ganska fritt från dylika strävanden och som jag förut nämnt, har lokalförvaltningarna rätt stora möjligheter att handla på egen hand.

 

Verket påtvingas en viss byråkrati av statsmakterna.

Så hittade för några år sedan några centraliseringsfrälsta herrar på att centralisera alla statens inköp av kontorsmateriel för att därmed spara massor av pengar.

Fastän jag själv måste svara för upphandlingar av maskiner och annan materiel för mycket stora värden fick jag inte köpa ett radergummi utan att vända mig till generalpoststyrelsen.

En av våra första erfarenheter var, att en viss sorts blanketter, som vi förut kunnat trycka här i Västerås för 88 öre för hundra kostade 1.80, när de blivit centraliserade.

En annan gång beställdes fem flaskor bläck för fyllpennor.

Vi fick då en skrivelse från generalpoststyrelsen som meddelade, att eftersom en bestämmelse från 1907 föreskrev att offentliga handlingar skulle skrivas med s.k. normalbläck, så kunde styrelsen icke medverka till inköp av särskilt bläck för fyllpennor. Senare har emellertid organisationen gjorts smidigare.

 

Planerade arbeten

Under de senaste åren har vi fördubblat kraftstationen och verkstaden.

Vi har utvidgat huvudförrådets lagerplatser och byggt nya kallförråd, Hur kommer det att bli i framtiden?

Jag vill i korthet redogöra för de nu planerade arbetena.

Vi har gjort upp en generalplan, som skulle räcka för åtminstone tjugu år framåt.

Den utmynnar i att stationsområdet utvidgas genom övertagande av mark från staden på Notudden, samt från flygförvaltningen

För huvudförrådet uppföres en modern förrådsbyggnad med varmförråd, kallförråd, expeditionshall, kontor, marketenteri m.m. Vidare bygges ett modernt laboratorium för materialkontroll och undersökningar. Kraftverket övertar huvudförrådets gamla varmförråd och en del av dess kallförråd.

Fastän en utvidgning och modernisering av förråden är nödvändig, måste vi av finansiella skäl vänta med att sätta igång Vi gör emellertid ritningar och anbudshandlingar klara för att kunna sätta igång omedelbart, om arbetsmarknadsläget skulle göra detta önskvärt.

Vi håller på med att utvidga personalbyggnaden för ytterligare 200 man.

Vi skall bygga en reparationsverkstad för pannanläggningen, och ett stall för lok och transportvagnar.

Vi måste bygga en askbassäng i Mälaren för att kunna taga hand om askan från den utvidgade stationen.

 

Som Ni har sett i tidningarna skall vi leverera värme till staden.
Till en början skall vi utnyttja befintliga pannor och turbiner. Man behöver då bara anskaffa pumpar, värmeväxlare och instrumentering. Om erfarenheterna med fjärrvärme blir goda, kommer man sannolikt att utöka leveransen och då måste i sinom tid nya pannor och turbiner anskaffas Vi siktar på att byta ut pannorna i gamla pannhuset och turbinerna G3 och 4.
Ett problem som ännu är olöst, är koltransporterna till pannorna P11-P12 och gamla pannhuset.

Pannorna P11 och P12 börjar nu bli gamla och det blir nödvändigt att göra en del moderniseringar

 

Slutligen kan jag nämna en ny sak, som kommer att bli mycket intressant.

Kraftverket och Stal i Finspång skall tillsammans bygga och driva en gasturbinanläggning med l0 MW effekt.

Det blir en försöksanläggning här i Västerås.

I en gasturbin förbränner man olja och låter rökgaserna direkt driva en turbin.

Då man slipper omvägen över ångan blir anläggningen enkel.

Lyckas försöken, hoppas man sedan kunna bygga större anläggningar.

 

Allmänna ärenden

Jag vill nu taga upp ett par frågor, som jag måste befatta mig med och som berör oss alla.

Som chef för verket är det min skyldighet att tillvarataga dess intressen utåt gentemot andra företag och institutioner med vilka vi har förbindelser och inåt gentemot alla verkets anställda Nu tänker kanske någon: hur rimmar det med allt tal om samarbete?

Ledningen skall väl inte stå gentemot de anställda, utan vi skall väl arbeta för vårt gemensamma bästa.

Det är alldeles riktigt

Men vi kommer aldrig ifrån att det finns områdena där våra intressen skär sig. Det gäller framför allt den ersättning de anställda skall ha för sina prestationer,

 

Verksledningen vill driva kraftstationen för lägsta möjliga kostnad och leverera billiga verkstadsprodukter för att hjälpa vattenfallsstyrelsen att med en hygglig förräntning på investerat kapital kunna leverera så billig kraft som möjligt.

I personalens intresse ligger det att få så mycket som möjligt i avlöningskuvertet. Både verkets och personalens önskemål är fullt berättigade, men eftersom de är motsatta, så måste det uppstå situationer, där jag, som chef för verket, måste ha motsatt åsikt mot de anställda

När det gäller tjänstemännen är det särskilt befordringsfrågorna, som är den stora svårigheten

Vi är ju ganska bundna genom gällande författningar Vad vi förvaltningschefer skulle önska vore möjligheten att mera smidigt be stämma lönegradsplaceringen efter den individuella prestationen.

Då har man emellertid problemet att rättvist bedöma vad varje man går för.
Ofta går vederbörandes och ledningens åsikter isär.
Och när jag måste säga nej till krav, som jag anser jag inte kan gå med på, så tycker nog mången, att jag är oresonlig.

Men jag kan försäkrar att jag försöker vara så objektiv som möjligt.

 

Nu är det ju så, att vi för kollektivanställda städar upp ordentligt en gång om året vid våra avtalsförhandlingar.

Under förhandlingarna kommer de olika intressena till fullt uttryck

Vi har många gånger mycket skilda meningar om vad som är rätt och riktigt, men vanligen kommer man så småningom på båda sidor fram till en uppfattning om vad som är möjligt att åstadkomma.

På arbetsgivarsidan har man följt den ekonomiska utvecklingen på andra områden av vårt näringsliv och försökt komma till klarhet om hur långt man kan gå i eftergifter, eller vilka krav man vill ha uppfyllda för att man skall kunna skriva på ett avtal.

Arbetstagareparten å sin sida har sina prognoser och den vet också hur långt den kan gå.

Vi har sett, att den vetat att väl utnyttja situationen och sitt övertag under den gångna högkonjunkturen.
Västeråsrepresentanterna har varit de inte minst aktiva.

Nu är det ju inte alltid det går att komma fram till en överenskomme1se och då kan det bli en konflikt. Vi hade en liten konfliktunge förra vintern, då vi inte kunde komma överens de första omgångarna och personalen därför vägrade att arbeta på övertid och i skift.

Det var rätt besvärligt för oss, ty vi hade full drift i kraftstationen dygnet runt

Genom att alla parter tolkade spelreglerna objektivt och förnuftigt, kunde vi emellertid nödtorftigt köra och så småningom löstes avtalstvisten utan större konflikt.

När avtalet är klart, har vi ett mellan två jämställda parter slutet kontrakt, enligt vilket båda åtager sig vissa prestationer på fastställda villkor.

Avtalet kan emellertid icke taga hänsyn till alla förekommande situationer.

Ett företag är ju en levande organism och i en sådan kan problem uppstå, som man inte reglerar i ett avtal.
Inte minst ackordsfrågorna vållar motsättningar.

 

Arbetsledningarna tycker ofta, att arbetarna är svåra i sina krav, men jag förmodar, att arbetarna tycker detsamma om ledningen.
Nu klaras i allmänhet problemen upp direkt mellan arbetsledningen och arbetarna och det är inte så ofta jag behöver ingripa.
Det sker i allmänhet endast när det gäller meningsskiljaktigheter rörande avtalets tolkning samt principfrågor, som kan återverka på andra förvaltningar.

När det gäller människan i arbetet så måste avtalens ande följas samtidigt som mänskliga synpunkter måste göra sig gällande Man får försöka att vara hygglig.

Men vi skall komma ihåg, att vara hygglig är inte detsamma som att vara beskedlig.

 

Trygghet i arbetet

Ett krav som allt kraftigare framförts, rör trygghet i arbetet, ett krav som måste uppfyllas på något sätt.

Men trygghet i arbetet kan inte betyda, att en arbetsgivare, som anställer en man under alla omständigheter skall behålla honom, lika litet som mannen själv skall vara tvingad att stanna kvar.

Det är sällan möjligt att driva ett företag så, att man inte får variationer i arbetskraftsbehovet.

Vi är i en rätt ogynnsam ställning, ty kraftstationens drift är helt beroende av yttre omständigheter som vattenföringen i älvarna, lufttemperaturer o.s.v., saker som vi inte råder över.

I höst har vi haft en lindrig drift under det att vi i fjol körde dygnet runt Vi kan inte året runt sysselsätta all den personal vi behöver under höglastperioder.

Under dessa måste vi anlita tillfällig arbetskraft.
Under byggnadsperioden blir arbetskraftbehovet alltid varierande,

 

Som jag ser saken bör man sträva efter trygghet i arbetet genom att företagen planerar sin verksamhet så, att sysselsättningen blir så jämn som arbetets natur tillåter.

Det allmänna måste underlätta för näringslivet att hålla en jämn sysselsättning, dels genom penningpolitiska och andra åtgärder. Vidare bör det allmänna hålla arbeten i beredskap för att motverka en sysselsättningskris.

 

Trivseln på arbetsplatsen

För att ett produktionsföretag skall kunna fungera, fordras en viss disciplin bland personalen.

Man kan inte komma ifrån, att den enskilde under arbetstiden måste i viss grad underordna sina personliga önskemål och rätta sig efter företagets ordningsföreskrifter.

Hur går det med den mänskliga faktorn som det talas så mycket om?
Man läser ju nästan dagligen artiklar i tidningarna om hur människan underordnas maskinerna, att hon endast är ett själlöst offer på effektivitetens altare, att tekniken tar hänsyn endast till de materiella faktorerna och inte till de kulturella behoven o.s.v.

Till detta skulle jag vilja svara, att tekniken och effektiviteten icke är självändamål.

De är medel att täcka våra materiella behov, ingenting annat.
Med teknikens och effektivitetens hjälp kan människan nå en högre materiell standard med mindre ansträngning.

Jag tror, att människan är mindre slav under de nutida maskinerna än hon i äldre tider var under dessas enkla verktyg.

Människans kulturella behov kan tekniken inte täcka

Däremot kan den ge henne mera tid att tillgodogöra sig kulturella värden.
Tekniken skall hjälpa människan att leva, kulturen skall göra det värt att leva.

Viktigast för trivseln på arbetsplatsen är den allmänna andan inom företaget.
Där kan ledningen göra en hel del, men det kommer lika mycket an på personalen själv

Jag tror, att just i det hänseendet har företagsnämnderna stor betydelse. Genom att man på sammanträdena fritt dryftar problemen kommer man underfund med verkligheten bakom skenet.
Det gäller förstås, att få ut resultatet till alla i företaget,

I det sammanhanget skulle jag vilja beröra en liten sak, som har sin betydelse.
Man brukar ju alltid hälsa på dem man känner.
När jag går ut i verket så blir det rätt mycket lyftande på hatten. Jag skulle vilja föreslå att vi på arbetsplatsen bara nickar åt varandra eller kanske lyfter på handen.

Det säger lika mycket.

 

Ordningen på området

En sak, som jag fäster mycket stor vikt vid, är ordningen på arbetsplatserna och över huvud taget inom området.

Lite var av oss är nog av naturen lite slarviga.

Det är jag själv också.

Vi vill slänga ifrån oss saker och ting var det faller sig, när vi inte behöver dem längre

Men om vi håller på med det, så blir området till sist ett stort skräpupplag. Det finns väl inget som gör ett sämre intryck, när man kommer till en anläggning, än när det är oordning och skräpigt.

Men det är inte huvudsaken.

Det värsta är ju att värdefull materiel får förfaras eller att dyrbara verktyg ligger i en krok, när kanske arbetskamraterna skulle behöva dem, Det är ju lätt att säga, att det är ju staten som betalar, men staten det är vi själva.

Vi måste hjälpas åt att hålla ordning.

Vårt verk besökes ju av ett stort antal prominenta personer från både in- och utlandet, och vi vill väl alla de skall få ett gott intryck.

Vi har mycket ont om lagerutrymmen och det vållar svårigheter för ordningen, Men det är inget skäl till att låta tomma plåtfat och trävirke och allt möjligt ligga och skräpa i alla hörn.

 

Jag har försökt ge en liten överblick över mitt arbete och jag har därvid berört en del saker av mera allmänt intresse.

Det skulle vara mycket mer att säga, men tiden medger icke detta,

Jag vill emellertid framhålla, att det är roligt att vara förvaltningschef här.

Det rör sig, och man ser resultat av arbetet.

Och jag tycker att det är roligt att ha med folk att göra.

Att vi råkar i dispyt ibland beror på, att vi måste se på saken ur olika synvinkel.

Och hade vi aldrig råkat i dispyt, så hade det varit fel på någon av oss.

 

 

--------------  Slut --------------

Tillbaka