Etapp 1 - starten 1917

Kraftverket började uppföras 1915, men redan samma år, ansöktes om ytterligare utbyggnad.

Den första etappen stod klar 1917.

Under den följande tiden i verkets historia byggdes anläggningen ut hela nio gånger.

Den ledande arkitekten Erik Hahr, dåvarande stadsarkitekt i Västerås, ritade exteriören av ångkraftverkets byggnader i de flesta av utbyggnadsfaserna, vilket troligen har haft stor betydelse för verkets enhetliga arkitektur. Erik Hahr kom efter detta att under lång tid bli Vattenfalls chefsarkitekt för kraftstationer.

Utbyggnaderna av ångkraftverkets pannor och turbinaggregat skedde hela tiden allt eftersom kraftbehovet ökade. Driften bestämdes av hur mycket reservkraft som behövde produceras. Vid vissa tillfällen gick ångkraftverket för fullt och vid andra var det vilande under långa perioder. 

 

Etapp2 - 1919

Från den ursprungliga anläggningen med fyra ångpannor och två ångturbiner, byggdes kraftverket ut med ytterligare två pannor och en kraftfullare turbin 1919. Den succesiva utvecklingen av ångkraftverket hindrades av första världskriget och alternativa bränslen till stenkol började användas. Torv från Ramnäs och Trummelsberg var det bränsle som delvis ersatte den dyra stenkolen. Men man försökte även med stubbar.

 

Etapp 3 - 1922

Den tredje utbyggnaden togs i bruk 1922. Då tillkom ytterligare två ångpannor och en turbin. Hela verket bestod vid den här tiden av åtta ångpannor och tre turbiner.

 

Etapp 4 - 1927

Ångkraftverket fullbordades i sin ursprungliga planering 1927 då de två kvarvarande platserna i pannhuset fylldes, den totala kapaciteten med 10 ångpannor var nu uppnådd.

 

Etapp 5 - 1929-1933

Kraftbehovet från Västerås ångkraftverk fortsatte dock stadigt att öka. Man fick nu uppdrag att betjäna hela landet. 1929 började man bygga tornpanna P11, den var den första i sitt slag i Sverige och världen och en prototyp för kommande utveckling inom panntekniken. Den togs i drift 1931. Inom ramen för denna utbyggnad följde även två turbiner varav den ena ersatte den äldsta turbinen i anläggningen. Den ena av dessa - Generator5 - var den största i Europa vid den tiden.

 

Etapp 6 - 1937

Prototypen P11 utvecklades sedan i full skala och teknik i P12, denna panna invigdes 1937. 20 år efter det att ångkraftverket togs i bruk.

För andra gången bryter krig ut i Europa och vidare byggnationer i ångkraftverket läggs på is.

 

Etapp 7 - 1949-1952

1949 startar en ny utbyggnad. Den kom att omfatta dels två nya pannor - P13 och P14 - dels två nya turbingeneratorer. För att få plats med turbinerna har man varit tvungna att bygga ut maskinhallen på längden, men den allt mer förfinade tekniken gör att de nya turbinerna inte blir nämnvärt större än föregångarna trots att de är 10 gånger effektivare än den första som installerades 1917.

 

Etapp 8 - fjärrvärmepannan 1959

Panna15 räknas som den sista utbyggnaden i kraftverket. P15 är den panna, som svarade för den första fjärrvärmeutbyggnaden i Västerås. Den stod klar 1959

 

 

 

 

​

​

​

​

 

 

 

 

 

 

 

​

​

​

​

 

Källa: Västerås Ångkraftverk - dokumentation av Panna 12

PRODUKTION OCH TEXT:
Bertil Bertilsson och Anna-Stina Hedberg 1999

Viss bearbetning har gjorts